TOKLUGN

Jag har inte tappat lusten att skriva. Dock har allt jag fått ur mig senaste veckorna varit samma sak. Jag sitter mitt i natten med musik som försöker pressa fram känslor ut min kropp. Trots dess försök så rubbas inte mina tankar. Hur länge ska detta spöka mig är frågan?

Jag hade kunnat skriva en roman om det ifall jag bara vågat ta chansen. Fast sätter jag bokstäverna tillsammans så blir det på riktigt. Istället sitter jag här rädd. Rädd att saker kan vara på riktigt. Samtidigt är jag besviken. Besviken för jag inte kan producera något i det tillståndet jag är nu.

Istället sitter jag och googlar bilder, hittar låtar och tänker på det. Jag är en cynisk, självföraktande och feg pojke som vill tro på kärlek. Fast inte kan jag skriva om kärlek!