Sanningen är bitter

Jag skäms över mig själv. Här sitter jag med en blogg och försöker framstå som djup och filosofisk. Jag har bristande kunskaper i det svenska språket, främst gällande stavning. Men jag försöker vända det till min fördel genom att skriva på ett simpel sätt med komplexa ord. Detta leder till att folk tror att det är ett medvetet stildrag. Att 90% av de senaste inläggen är något jag dragit ut ur huvudet för jag kände att jag förväntades skriva något gör inte saken bättre.

När jag började skriva så var allt ärligt. Allt kom från något inombords. Känslor, tankar och magkänsla styrde mina inlägg. Nu kompenserar jag för min brist av tankar. Mitt huvud saknar innehåll. Så jag hittar på känslor jag inte har. Eller förstorar upp problem.

Men nu sitter jag bara här på nätterna och skriver. Skriver och skriver. En dag kanske man blir uppskattad tänker jag. Men vem driver jag med. Jag minns egentligen bara en gång jag varit stolt över det jag skrivit. Jag stod full på en uteservering. Jag hade bytt en öl mot en cigg. På vägen in så sa någon att jag skrev bra. Helt otroligt att jag ibland fortfarande tänker tillbaka till den kvällen. Kvällen då jag var nöjd över vad jag gjort.

Fast vad gör en drope i havet?