02.48

Du har frågat mig flera gånger. Du tror nog att det är så. Om du gillar det vet jag inte. Men ibland tror jag att du önska att det var så. Det har nog varit likadant hela tiden.

Om man kollar på historian så är detta inte första gången jag skriver. Jag har skrivit i hemlighet sen dag ett. Hemligheten var en drivkraft. När du inte visste vem som skrev, om du ens visste att jag skrev. Eller när bara du visste samtidigt som jag visste att andra läste.

Fast jag vet fortfarande inte svaret.

Vem skriver jag för.

Vi är förlorare.

En romantiserad bild utav cigaretter, Broder Daniel och folköl i en park. Det var min uppväxt. Jag var en förlorare redan innan 17 år. Nu är jag 19. Snart 20. Jag drömmer fortfarande drömmar om den tiden ibland. Det var en tid där vi var bättre än allt annat. Vi hade världen framför våra fötter och vi valde att sätta oss ner för att ta en cigarett. Sen reste sig nästan ingen av oss. Jag lyckades bara krypa fram några steg.

Att växa upp är den tid som folk kommer minnas med glädje. Men vi gjorde den till något självdestruktivt. Men nu har vi växt upp allt är bättre. Idag står man på egna ben med en kärlek till cigaretter och dansa till Broder Daniel efter druckit några öl.

Vad var det jag skulle göra med mitt liv?

No, sir, I do not bite my thumb at you sir;
but I bite my thumb, sir.

Drömmar om lyx

Jag stirrar mig blind. Jag stirrar tills jag drömmer mig bort. Drömmar om festerna som aldrig tar slut. Champagne till alla och den lyxigaste konfektionen från fjärran länder. Vi skrattar och dansar till solen går upp och ner en gång till. Med folk som passa upp på oss och tar hand om våra problem. Inget kan stoppa oss.

Även efter jag slutat stirra så tänker jag fortfarande på ett liv i popularitet. Ett liv bland societeten. Men när pappa inte kan betala så byter man ut dans i lyx med champagne till flykt från livet med öl.

Vem är jag?

Jag har skapat en karaktär som sätter krokben för mig. Jag spyr nästan på mig själv när jag ser denna person agera.

Tankar?

Frågan är om jag bara drömmer. Det är nog ingen tanke att försöka kontanta dig.

Vill du ta en fika någon dag?

Bevisa vem jag är.

Jag funderar på att gå ut med detta offentligt. Borde jag skämmas? Jag vet inte riktigt. Ärligheten bör vara först och ska jag då vara ärlig vill jag bara ha lovord. Jag slår mig själv för mycket i ansiktet själv. Men ifall ni undrar.

Här är jag.

Har du sätt?

Jag samlar på vackra bilder. Mitt huvud var fullt med dem. En dag tappade jag bort dem. Nu ägnar jag mina dagar åt att leta efter dem. Söta pojkar och flickor som håller hand. En ensam gubbe som sover på en buss. Flickan som grät framför ögonen på mig. Slaget som träffade hårdast. Mannen som gjorde att jag börja röka. Flickan med brustet hjärta. Jag hade allt på kort. Nu letar jag foton. Med popmusik i mina öron och hoppet på hugg så kommer jag hitta allt igen.