Glöm

Flickan med pärlor till ögon går över skolgården. Hennes kroppsspråk döljer hennes sorg. Ett leende som hade lurat självaste Sherlock Holmes är hennes främsta accessoar. Jag vet egentligen inget om henne alls. Fast jag vill gärna lära känna henne. Fast jag vågar inget säga. Tyst mellan blossen på en grusig skolgård viskar jag.
- Hon har säkert redan en vän.