Första scenen.

Två koppar står på det runda bordet. Vi dricker båda kaffe. Ditt är svart och jag har mjölk i mitt. Du sitter rakt framför mig. Vi pratar inte. Ord fungerar inte mellan oss. Vi är inte lika någonstans. Du är min rival. Största fiende.

Jag visste att du skulle vara närvarande. Vi saknar båda samma sak. Vår gemensamma nämnare. Den tredje parten i detta mötet. Min vän saknas eller ska jag säga vår. Hur ni kan vara vänner förstår jag inte. Du saknar själ. Att du har några vänner är förvånande i sig själv.

Jag vet att du tänker samma sak om mig. Jag dricker ur min kopp och för en sekund så ser det ut som att du vill säga något. Det var nog ett misstag. Vad skulle vi prata om.

Jag brukar höra hur vi är ganska lika men jag vågar inte tro det. Tur nog kom vår tredje part. Låt de iskalla konversationerna påbörjas. Vi låtsas som att ingen vet om vad som hänt.