Drömmen?

Efter flamman gett mig ett nedsatt förnuft så står jag och ser på utsikten. Hisingen var lika vackert som alltid den natten. Men efter att nikotinet lugnat min abstinens av livslust så tar jag mig modet till och publicerar mig.

Sällskapet blir förvånad över vem jag har varit alla dessa år. Jag tog en risk och denna gången gick det fel. I den här staden finns det personer som vet vem jag är. Men de är antagligen lika tysta som jag är.

Klockan blev ett och mina ben började röra sig. Dansen med sällskapet resulterade i ett eufori av intryck. Det var så bra men jag var förvånad. Folk försvann under tiden jag blinkade.

Jag sitter på sängen och undrar vad som hände med allt. Var det bara en dröm eller har jag visat mitt riktiga jag för första gången på evigheter?